These thought, i cant deny.

Jag hatar honom, men jag kan aldrig stå för mig själv.


Jag vet inte vad som händer, med någon utav oss längre.
alltingen är så fucked up, jag vet inte vad jag heter snart.
Alltingen gör mig förvirrad och ledsen.
Does it have to be like this?

If you have to cry, please, cry to me.


Jag är glad just snart, för min bror, min älskade bror (absolut inte min tvilling) kommer på middag idag och jag har saknat honom jätte mycket.
Jag träffar honom väldigt sällen och blir därför blyg när vi ses :).
Dock bor vi ca 200 meter ifrån varandra. :O


Jag vill inte säga något mer, jag vill inte förstöra någonting, eller stämningen just nu;
så hejdå.

I hate the way i love you, but i do,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0