-

Hela tiden blir jag avbruten och känner att jag vill blogga (ungefär femton ggr under femton min). Men jag vet att jag inte borde, just för att jag har alltför deppiga tankar som bara snurrar och jag spyr snart. Jag vill bli klar med allt nununu! Jag börjar smått med varje uppgift men kommer på att; Hey, jag fattar ju nada! Tycker det är synd att jag inte var barn till alla lärare på denna skolan, för visst hade det varit så jävla mycket lättare?

Sitter just nu på youtube, kollar random låtar, lyssnar texten och tänker, helvete vad komplicerat allt ska vara. Men så är det och det verkar fan inte som om man någonsin kommer ifrån det. Bloggar hit och dit om att vi nu klarar det, nu är det slut. Även fast beslutet om ett fjärde år inte har kommit så känns det bara, på ren svenska, B-B-Bajs.
Jag hatar verkligheten men jag måste lära mig att inse den.

Ensamheten är så mycket värre när man är ensam (?)


Nu över till ännu ett tappert försök till att plugga.