söndagdentjugoniondeoktober.
This could be nothing, but i'm willin' to give it a try.
Fan.. Nu blir det inte så. Tack som fan liksom. Du kan verkligen inte planera och ta dig
tid till något/någon viktig. Ja, så känns det. Du pratar som om jag är mycket viktig för
dig och att du verkligen vill träffa mig, om hur mycket du saknar mig och så.. Men sen
får man inget bevis på det heller. Det kommer dröja. Vi hade en chans här nu, men vi
kan vänta. Låt oss vänta ett år till, tills nästa gång vi ska ses? Det gör ju inget. Jag sitter
bara här och är kär. Men det är lugnt.. Jag väntar, jag förlåter och kommer tillbaka till
dig.. som jag alltid gjort. Jag har aldrig sett det så innan. Att jag alltid förlåtit och
kommit tillbaka. Men det gjorde jag, hela tiden, varje gång. Trots hur ledsen du än
gjorde mig gjorde jag allt för att du skulle ta mig tillbaka.. Det har inte förändrats. Men
jag vet inte om jag klarar av denna situationen.
jag tror.. att du måste glömma älskling