-

Mamma, kom. Världen är hemsk..

Jag saknar dig redan, jag vill inte att du ska åka ifrån mig. Det känns inte bra alls. kom tillbaka, jag måste ha dig här.

Jag börjar bli mer orolig för varje dag som går. Kan jag inte ringa dig? varför går det inte? jag kan bara inte, jag vågar inte. Men jag måste ju, vi måste ju prata om nu i veckan.. Varje kväll föreställer jag mig allt vi sa. Vill så gärna att det ska vara så. Jag hoppas, hoppas att vi kommer prata ikväll. Jag saknar dig, allt som har med dig att göra. Men jag är rädd för dig. För jag vet vad du vill och jag vet också vad du är kapabel till att göra. Någonstans inom mig får jag för mig att jag kanske kan hjälpa, och kanske hindra det. För det sa du till mig en gång att jag kunde. Jag kanske kan igen och alltid? Du sa att du behövde mig, och din röst och gråt säger samma sak igen. Är det så? Är jag viktig för dig och kan få dig bättre? Guuud, vad jag hoppas att jag kan det. Jag kan inte se ett liv utan dig, det förstår du väl?
För jag behöver dig. Lika mycket då som nu.

And the words I could never say
Gonna come out anyway.