november7- förstörelse.

I'm looking at you through the glass
Don't know how much time has passed
Oh god it feels like forever
But no one ever tells you that forever feels like home,
sitting all alone inside your head



Varje dag är en kamp. En kamp om att försöka att inte tänka på dig. Men vi alla vet hur svårt det är att glömma. Kanske kan det ordna sig, det vet jag inget om, kanske inte. Men så som det känns nu är det en lång tid jag har nu. låååång.

Richard marx - right here waiting. du vet att jag hade gjort vad som helst för dig.


Skridskor idag, hoho. jag sög, så jag ska tillbaka i helgen och prova igen. daniel ska lära mig att bli proffs. sounds good to me.. sen träffade jag min bejbi också (<3!). sedan var det tillbaka till skolan och fortsätta med projektet.  Vi kom igång rätt bra, vi planerade att vi skulle ha en liten pjäs om två barn som dricker det orena vattnet i Afrika. Sedan skulle jag få räserdiarré (kolera) och Madde skulle få malaria av en mygga. sen ändrade vi lite och vi ska ha med heta stolen övning. Sedan blir detta en presentation till barnen i åk nio på fridaskolan, ;S. Fikade med Linn på coffes, mysmys. Gick runt och kollade på glasögon till henne och så. Väl hemma, ville inte träna ensam så jag gick hem. ligga i sängen är gott.
natti.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0