-

jeje, just walking around like everything is OK.
guess what, its not.

Dagen närmar sig, jag blir bara mer nervös när jag tänker på det.
- why does it have to be this hard?
Jag tänker hela tiden, "undra vad jag kommer göra, tänka.. Kommer jag gråta eller bete mig som ingenting?"
The truth is jag har absolut ingen aning om vad som händer, vad som kommer hända, v a d j a g v i l l .
Har varit ett sjuhelvetes år, kan jag ju bara säga. :/

fuck!

Arbete hit, arbete dit. Jag funderar starkt på att skita i allt.
Jag har inte orken, knappt så jag har viljan kvar. Och det är inte värt det, det är inte värt att gråta.