baaah

Jaja, ett framsteg. Dom pratade med mig. Dom frågade om jag hade pojkvän och om jag gillade kinamannen. hmm.
Är iaf hemma på rast, pallade inte sitta med dom och hitta på egna historier om vad dom pratar dom. Eftersom de inte pratar svenska. nästan alls.
De flesta säger till mig att det kommer gå över och att det blir bättre. Men jag är inte så säker själv. Nu har jag ändå börjat på vecka två och det känns precis som första dagen. Ska jag stå där, fem månader senare och inte se någon förbättring? Och nej, jag tror inte att jag kommer kolla tillbaka och ångra att jag inte gav det en chans. Men. Jag är kluven.
Jag vet inte om jag vill känna att jag är värdelös på mitt jobb.

Jag är något frustrerad just nu, det kanske märks , jag vet inte. Men jag ska göra mig iordning igen, äta och kila ner igen..


xoxo, ciao.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0