-

Det är då orden ekar som mest i huvudet.

Långhelgen har varit helt okej och mycket spontan. Känns som om man inte behöver planera så mycket just nu för att ha lite kul. Festat mest hos Resenius med flickorna, grillat på Evelinas gård, mys i göteborg. Nu kommer verkligheten tillbaka och då måste man sätta på sig ansvarsdräkten, och den gillar jag inte alls.

Jag kan fortfarande inte släppa det, trots att jag trodde att det var borta. Jag gör mitt bästa och gräver mig i skolarbete för att föra tankarna till något annat. Så fort jag får tid över kommer de smygande tillbaka och jag håller snart på att bli galen. Jag vill bara bort ett tag, bort någonstans där jag kan slappna av och njuta av en tid som borde vara bra, kanske tillochmed kunna bli bekväm med mig själv..

Jag vill bara må så jävla bra som jag gjorde för ett litet tag sen, då allt gick bra..

Tack gode, för mina vänner och min familj! Utan er hade det varit meningslöst med allting, är så glad att jag har er.
Jag älskar er bautamycket <3

Nu blire bara desperate housewifes och slappa som fan, för jag orkarorkar inte plugga!

 
runaway with me and with this.