du cpar mig.

Evelina sötnos har namnsdag idag :)



49250-63



Jag förstår inte, hur du har förmågan.. Förmågan att bryta ner mig, om bara för ett par sekunder. Det finns ingen som du, det finns ingen som gjort mig så förvirrad som jag är. Du kommer aldrig sluta besöka mina drömmar. Du kommer alltid att finnas, som den där stenen som man vill ha kvar, bara för att. Jag fantiserar om att vi pratar, pratar om hur jag verkligen känner, och inte känner. Och hur jag kände när du låg tätt intill mig. När du nuddade din näsa mot min hals, sådär som bara du får och kan. Jag visste inte hur jag skulle reagera, du har alltid gjort mig stum. Vad skulle jag säga när jag ville att du skulle kyssa mig, samtidigt som jag ville att du skulle åka hem, bort ifrån mig. Stundtals kände jag som jag alltid gjort. Att det är dig jag vill ha. Men andra stunder visste jag knappt om jag fortfarande var vaken. När jag hörde tåget åka förbi utanför tänkte jag på första gången du var här. Jag undrade om jag skulle känna samma känsla jag kände den sommaren och alla andra årstider, då det var vi. bara vi. Men jag visste inget, jag visste inte ens hur jag skulle kolla på dig. När du skickade det meningslösa smset förut.. Den stenen jag kände i bröstet.. Det var ett tag sen. Jag vet inte vad jag hoppades på då. Någonstans hoppades jag på att det skulle stå att du vill prata med mig, prata ut om allt. Men jag vet inte. Efteråt, varje gång telefonen ringde, trodde och önskade jag att det var du. Men jag är inte hundra på om jag hade svarat. För mitt hjärta var uppe i varv, jag kunde knappt tänka. Och jag vet att du när som helst, kan få tillbaka mig. Du har knepet som gör att jag är din. Kanske önskar jag att vi hittar tillbaka. Det gör jag nog. För det brukar jag tänka, tyst för mig själv. Att någongång i livet ska det vara vi igen, jag ska gifta mig med dig. Men, alltså. För att vara lite realistisk. Det har gått fem år.. Jag har varit dödskär i dig. Men så som vi har velat fram och tillbaka. Det höll ju inte. Varför skulle det göra det om fem, tio, tjugo år? Men jag drömmer, för drömmar är allt jag har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0