nattfilosofi
Bra dag, har haft svenmysigt och är jättenöjd med mina klappar. Tack familjen <3
MEN;
Jag är den jag vill vara, samt den jag avskyr att vara. Att man emellanåt behöver dra en vit lögn för att skydda någon, fastän det sårar någon annan. Jag hatar lögner och allt därtill, Men man måste ibland ljuga för att överleva och för att kunna ge någon trygghet och tröst. Och då kommer man tillbaka till det när man sårar någon på köpet. Då sitter man vid dagens slut och analyserar och utvärderar dagen som gått. Kan man sova med gott samvete? Ska man låta sig skyllas för att man kommer i kläm? Är man dålig för att man måste prioritera, om det blir dåligt men bra på ett annat plan? Hur gör man egentligen för att vara den ultimate? Den som alla kan lita på. Hur vet man vem man ska lita på? Om alla tänker såhär, hur ska man då veta vem som är sann? Det tjänar väl ingenting till när man jämt och ständigt försöker göra det bästa men att det alltid på något jävla vänster blir fel? Varför?!
Jag kan inte låta mig själv från att undra, när ska man kunna leva så att alla blir nöjda? För det är ingenting jag lyckats med ännu och det känner jag själv. Med något bra kommer alltid, jag menar verkligen alltid, någonting dåligt. Och det stör mig något fruktansvärt mycket. Det jag menar är, jag försöker verkligen. Förlåt om det inte är bra nog.
Jag kan inte fatta att jag sitter på självaste julafton, ett halvår senare och saknar honom. För vad? Det var helt underbart i fem veckor och jag var lycklig. Men sedan var det bara en massa smärta. Ändå kan jag inte sluta sakna ett flertal saker hos honom. Saker som han gjorde när vi var ensamma, när det var lugn och ro. Trots att han är ett svin. Fan också.
Ja, det är nog det jag menar, HOJ!
MEN;
Jag är den jag vill vara, samt den jag avskyr att vara. Att man emellanåt behöver dra en vit lögn för att skydda någon, fastän det sårar någon annan. Jag hatar lögner och allt därtill, Men man måste ibland ljuga för att överleva och för att kunna ge någon trygghet och tröst. Och då kommer man tillbaka till det när man sårar någon på köpet. Då sitter man vid dagens slut och analyserar och utvärderar dagen som gått. Kan man sova med gott samvete? Ska man låta sig skyllas för att man kommer i kläm? Är man dålig för att man måste prioritera, om det blir dåligt men bra på ett annat plan? Hur gör man egentligen för att vara den ultimate? Den som alla kan lita på. Hur vet man vem man ska lita på? Om alla tänker såhär, hur ska man då veta vem som är sann? Det tjänar väl ingenting till när man jämt och ständigt försöker göra det bästa men att det alltid på något jävla vänster blir fel? Varför?!
Jag kan inte låta mig själv från att undra, när ska man kunna leva så att alla blir nöjda? För det är ingenting jag lyckats med ännu och det känner jag själv. Med något bra kommer alltid, jag menar verkligen alltid, någonting dåligt. Och det stör mig något fruktansvärt mycket. Det jag menar är, jag försöker verkligen. Förlåt om det inte är bra nog.
Jag kan inte fatta att jag sitter på självaste julafton, ett halvår senare och saknar honom. För vad? Det var helt underbart i fem veckor och jag var lycklig. Men sedan var det bara en massa smärta. Ändå kan jag inte sluta sakna ett flertal saker hos honom. Saker som han gjorde när vi var ensamma, när det var lugn och ro. Trots att han är ett svin. Fan också.
Ja, det är nog det jag menar, HOJ!
Kommentarer
Postat av: typ menia
emot mig har du aldrig varit annat än underbar, man kan inte älska och bli älskad av alla. men du är älskad av mig, hoppas det är en klentröst i ditt vintermörker hjärtat mitt.
hand in there!
Trackback
