-

Äntligen, äntligen, äntligen är uppsatsen klar och inlämnad! Jag kan andas ut och vänta in nästa stora arbete. Men tills dess ska jag bara njuta av att inte tänka på vilket helvete det varit denna vecka. Jag undrar om v.16 var lika jobbig för de nuvarande tre:erna som det var förr oss. I denna korridor, var det inte någon utav tvåerna som inte klagade. Snart är det dags för matten också.. Jävligt frustrerande. Men jag och min älskade kompanjon ska fixa detta för tillsammans är vi bäst på matte.

Just nu sitter jag på agneberg och har kreativt skrivande. Jag och Menia funderar över varför det alltid är så att när man ska skriva en novell, funderar man först över vad för miserabel händelse den ska innehålla. Alltid ska det vara en miserabel novell. Jag tänkte först; hade jag börjat skriva novellen för ett par veckor sedan hade den nog varit lycklig. Jag kollade igenom mina anteckningar och såg att jag redan börjat på en novell. Jag har skrivit vad den skulle innehålla och hur den skulle sluta. Det var en sådan berättelse som slutade hur lyckligt som helst, faktum är att den handlade om mig och hur lycklig jag var då. Nu kan jag ju inte fortsätta den jävla novelljäveln.
Jag får se vad jag kommer på..
jävligt svårt alltså..

Svårt att ta sig igenom detta, men det kommer gå. Du finns jämt, jämt, jämt i mina tankar och samtidigt som jag gillar det, hatar jag det lika mycket. Du stjäl fokus och jag blir alldeles snurrig. Men jag ska väl vara glad, antar jag. Bättre för tidigt än för sent. Men jag tycker nog att det var för tidigt, jag menar, det var ju bara början..  menmen, nog med emo-snack.. Hoppas verkligen det blir som du sa och att det går bra för dig och de andra.