what little i have you can borrow.

Var har du tagit vägen? du som gav mig all hopp, all mod jag någonsin haft? jag ser dig, du blir mindre. varför? jag stog på dina ben, men märker att det är dina ben som är svaga. säg mig, vad kan jag göra för att hjälpa dig?


Egentligen är jag helt tom på ord, men jag skulle ändå kunna sitta och skriva i en halv evighet. 



Evelina har fått en lägenhet och jag kunde inte varit gladare för hennes skull!






jag hatar det, jag hatar det så himla mycket. hur lång tid kommer det att ta innan du förstår? innan du förstår hur mycket smärta du utsätter mig för. fan ta dig och dina ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0