lite uppskattning, tack?!

never say i never gave you anything, that i didn't do anything just foryou.
ska det vara så svårt att få ett endaste tack, att få någonting alls tillbaka?
sånt jävla onödiga saker överallt, snälla, bara släpp det?


i wish you had the guts to tell me.
jag vill att du ska berätta för mig, bara tala om allting..
don't shut me out.

Just nu känner jag att det absolut inte är på bättringsvägar, jag trodde verkligen att det skulle det, att jag inte skulle behöva gå till eva mera, för allting kändes så mycket bättre.
Men det är som det alltid, alltid, alltid har varit. Så fort det känns bättre, blir det alltid sämre igen.
Och det fortsätter så.
- Jag har gjort mina misstag och ångar det sominihelvete. Jag kan ej göra det ogjort, trots att jag vill det så fruktansvärt mycket. Men ändå kan jag inte ge mig, är jag för snäll? Eller är jag så rädd för att förlora dig ännu en gång?

varför är jag så svag?

- Och ja, det kanske är dumt och så. Jag kommer kanske inte få som jag vill, hur jag vill. Men kanske det är värt det, kanske är stugan ett bra sätt att fly?


Jaghatardinhemlighet, jaghatarallt.

M, kan du inte bara rädda mig från allt, som du gjorde förr? Då när jag blev lycklig av att vara se dig le, höra din röst och röra vid din hud.
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, så mycket att det värker i hela mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0